Serie: Outlander #5
Författare: Diana Gabaldon
Sidantal: 1249
Förlag: Bookmark Förlag - Tack så jättemycket för exemplaret!
Format: Storpocket
Publikationsår: 2014
Språk: Svenska
Handling: "Kriget kommer! Jamie Frasers hustru har berättat. Hon vet. Hon har den
magiska gåvan som också är en förbannelse att kunna resa i tiden. Född
1918 arbetade hon på ett fältlasarett under andra världskriget. Efter
kriget reser hon med sin man till Skottland och vid ett besök i en
häxring av stenar dras hon som av en osynlig hand in i en klyfta och
befinner sig plötsligt i 1700-talet. Hon är nu en främling i en
oförsonlig tid. Klanledaren Jamie Fraser blir hennes beskyddare och
älskare. En kärlek bortom tid och rum binder dem samman.
Efter de skotska nationalisternas nederlag mot engelsmännen söker Jamie och hans familj sin lycka i den nya världen. De slår sig ner i Nord-Carolina där Reglerarnas uppror mot engelsmännens koloniala överhöghet just tagit sin början."
(Från bokens baksida)
Efter de skotska nationalisternas nederlag mot engelsmännen söker Jamie och hans familj sin lycka i den nya världen. De slår sig ner i Nord-Carolina där Reglerarnas uppror mot engelsmännens koloniala överhöghet just tagit sin början."
(Från bokens baksida)
Åsikter: Minns ni hur jag sa att förra boken var lite svagare än de andra i serien?
Tja, det stämmer inte med denna bok!
Tycker verkligen att Gabaldon tog igen förra bokens få brister i denna bok. Språket var bättre än någonsin, och sättet allting utspelade sig på var fenomenalt.
Detta är verkligen en riktig bjässe. Den är tjock och språket är tyngre än det jag är mer van vid (YA). Att språket är tungt är ingenting dåligt, ASoIaF har ett väldigt tungt språk, men ack vad de är bra! Och samma gäller denna bok, språket är tyngre än vanligt, men väldigt givande och bra.
Eftersom boken var så pass tjock, fanns det såklart vissa delar man inte var lika fokuserad på. Men Gabaldon skriver på ett sånt sätt att verkligen allt dyker upp senare i boken. Så jag satt på helspänn hela tiden och njöt av varje ord.
Man blev så emotionellt investerad i denna bok. Eftersom det är femte boken har jag redan blivit fäst vid karaktärerna, men denna bok verkligen spelade på ens känslor. Jag älskade det!
Jag tycker definitivt att man ska fortsätta med denna underbara serie.
Tja, det stämmer inte med denna bok!
Tycker verkligen att Gabaldon tog igen förra bokens få brister i denna bok. Språket var bättre än någonsin, och sättet allting utspelade sig på var fenomenalt.
Detta är verkligen en riktig bjässe. Den är tjock och språket är tyngre än det jag är mer van vid (YA). Att språket är tungt är ingenting dåligt, ASoIaF har ett väldigt tungt språk, men ack vad de är bra! Och samma gäller denna bok, språket är tyngre än vanligt, men väldigt givande och bra.
Eftersom boken var så pass tjock, fanns det såklart vissa delar man inte var lika fokuserad på. Men Gabaldon skriver på ett sånt sätt att verkligen allt dyker upp senare i boken. Så jag satt på helspänn hela tiden och njöt av varje ord.
Man blev så emotionellt investerad i denna bok. Eftersom det är femte boken har jag redan blivit fäst vid karaktärerna, men denna bok verkligen spelade på ens känslor. Jag älskade det!
Jag tycker definitivt att man ska fortsätta med denna underbara serie.
Plus: Hur det blandades in humor i det hela, men även alla djupa scener.
Minus: Tyvärr blev jag inte lika investerad i Briannas och Rogers relation som jag skulle vilja ha blivit.
Mest intressanta karaktär: Roger! För han tog med ett nytt perspektiv i hela Fraiser-familjen.
Första meningen: När jag vaknade hörde jag regndroppar trumma på segelduk och kände min förste mans kyss på läpparna.
Betyg:
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar