Hjärtat fortsätter att slå

Titel: Hjärtat fortsätter att slå

Författare: Maj Lundgren

Sidantal: 151

Förlag: Bokförlaget Langenskiöld - tack för boken!

Publikationsår: 2014

Handling: "Hjärtat fortsätter att slå. En smärtsam och samtidigt hoppfull berättelse om djupaste sorg, om saknad och om svek, men främst om vänskap och kärlek. Klasskamraterna Jessica och Hugo var femton respektive sexton år gamla när de var och en upplevde den värsta sommaren i sina liv. Mitt i sorgen och saknaden, då livet vänts uppochner var sommarlovet över och skolan började igen. Vad gör man när någon säger åt en att gå vidare och man varken kan eller vill? Vad svarar man på frågan "Hur mår du?" när inget längre bär? Och kan man säga något alls när man för femtioelfte gången får höra: "Jag beklagar sorgen"? Facebook, instagram, twitter ? runtomkring fortgick alla andras liv som om ingenting hade hänt. Då upptäckte Jessica och Hugo varandra och där, sida vid sida, hittade de styrkan de behövde för att våga söka en ny mening i tillvaron."

(Från bokens baksida) 

Åsikter: Nu är det så att jag känner mig lite taskig när jag skriver denna recension. Med tanke på författarens unga ålder när boken publicerades så är det mesta ändå okej. Sen så skulle jag själv aldrig bli glad om jag fick en negativ recension, särskilt inte i den åldern. Men hur som helt så är det min uppgift att vara sanningsenlig, och det tänker jag nu vara.

Ska jag vara ärlig så fastnade jag inte riktigt för karaktärerna. Man får läsa ur två olika perspektiv, men för mig var berättarrösterna identiska, vilket gjorde så att karaktärerna kändes emotionellt som samma individ, vilket aldrig är något positivt. 

Det är hemskt det som hände båda karaktärerna, de förlorade de människor de stod närmast på ett ögonblick. Men trots den potentiella känslomässiga kopplingen man kan känna så misslyckades Maj Lundgren med att förmedla känslorna på ett bra sätt. Personligen så blev jag inte berörd, utan jag satt mer och läste för läsandets skull. Den var ändå rätt trevlig att läsa bara rent så, men jag kände den inte på djupet bara. 

Boken var alltså inte dålig, jag tror att den var för kort för att man skulle lyckas fastna för karaktärerna. Det var en långsam starta och sen så flög att bara förbi, vilket inte kändes naturligt. Det skulle vara bättre om tempot var mer jämt.

Sen så tvivlar jag riktigt starkt på att jag skulle skriva bättre om jag var i den åldern nu, så tycker att boken ändå är okej om man har författarens ålder i åtanke.

Plus: Jag uppskattade språkstilen rätt mycket. Själva berättarrösterna var platta, men Lundgren formulerade vissa meningar riktigt bra och en del hade fina budskap. Så ett stort plus i kanten för det!

Minus: Det tar mer än halva boken innan något händer, och då var allt sedan över på 0.2 sekunder. Det var lite sorgligt. Sen så var det väldigt mycket beskrivningar, missförstå mig inte nu, beskrivningar är bra. Men när minsta lilla grej, varenda liten detalj ska läsas om om varje situation/objekt, då blir det lite tröttsamt! 

Mest intressanta karaktär: Johan, Hugos bror, bara för man aldrig riktigt fick en ordentlig förklaring varför han stack.

Första meningen: Jag går in i garderoben och låter handen treva längs väggen efter strömbrytaren utan att hitta den, jag sätter mig på huk i mörkret.

Betyg: 

Författaren: Maj Lundgrens debutroman är denna bok. Hon var endast tretton år när den gavs ut.

// L